Ortho Center
Skåne
Hem
Bli patient
Om oss
Verksamhetsredovisningar
Medarbetare
Specialistläkare
Mottagning
Administration
Rehabilitering
Operation
Lokaler
Lediga tjänster
Kontakt
Patientsäkerhet
Nyheter
Vi behandlar
Armbåge
Tennisarmbåge
Golfarmbåge
Slemsäcksinflammation
Axel
Akut överbelastningssmärta
Impingement
Rotatorkuffruptur
Axel impingement & rotatorkuffskada
Instabilitet
Axelinstabilitet
Nyckelbensfraktur
Bäcken, Höft och Ljumske
Mottagning för ljumskbesvär
Artros
Höft Impingement
Sensmärta i ljumskregionen
Skador på ljumskens muskler och senor
Ljumskskador
Hand
Artros
Handled
Tumbas
Fingrar
Nerv kompressioner
Carpal Tunnel syndrom
Ulnaris nerv
Radialis nerv
RA och andra artriter
Sen inflammationer
Stenosans
Morbus Quervain
Knutor
Ganglion
Mucoid cysta
Dupuytren’s kontraktur
Ledband skador
Handled
Scapholunär ligament
TFCC
Tumme
Fingrar
Frakturer
Handled
Distal radius
Båtben
Fingrar
Fot
Ledbandsinstabilitet
Akuta ledbandsskador
Mediala ledbandsskador
Syndesmosruptur
Peroneusseneluxation/-ruptur
Fotbollsvrist
Haglunds sjukdom
Smärtande plantarfascia (hälsporre)
Stel stortå (hallux rigidus)
Sned stortå (hallux valgus)
Stressfraktur
Mortons metatarsalgi
Os trigonum
Osteochondritis dissecans (osteokondrit)
Knä
Ledbandsskador
Främre korsbandsskada
Bakre korsbandsskada
Meniskskada
Knäskålsluxation
Patello-femoralt smärtsyndrom (PFSS)
Hopparknä
Schlatters sjukdom
Löparknä
Slemsäcksinflammation
Osteochondritis dissecans (osteokondrit)
Artros
Lår
Lårskador
Underben
Hälsenesmärta
Total hälseneruptur
Muskelskador; muskelbristning i vaden (tennis leg)
Kroniskt kompartmentsyndrom
Medialt tibiasyndrom (benhinnesmärta)
Kvalitet & forskning
Forskning & publikationer
Involverade registrering
Patientnöjdhet efter mottagning
Patientnöjdhet efter operation
Information
Patientinformation
Vanliga Frågor och Svar
Akut omhändertagande
Länkar
Kontakt
Hitta hit

Axelns anatomi

Axeln/skuldran är en biomekaniskt komplex kroppsdel. Den är sammansatt av fyra leder mellan skulderbladet (skapula), nyckelbenet (klavikel), överarmen (humerus) och ryggen (bild 10.1). Nyckelbenet har dessutom en led till bröstbenet (sternum). Av samtliga leder i kroppen har axeln det största rörelseomfånget. Ledytan på överarmens ledkula är tre gånger så stor som skulderbladets ledhåla. Detta ställer stora krav på stabiliteten i axeln. För att öka den passiva stabiliteten fördjupas skulderbladets ledhåla av en broskring (labrum), som ligger runt hela ledkanten. Denna broskring fungerar även som fäste för ledkapsel, ledband och bicepsmuskelns långa sena. Den aktiva stabiliteten skapas av muskler och senor runt axeln. I en frisk axel arbetar musklerna i ett komplicerat och välkoordinerat samspel. När muskelsamspelet störs uppstår ofta problem, antingen i form av smärta och/eller instabilitet.

Inuti axelleden finns ett undertryck som, tillsammans med ledband och broskring, ytterligare förbättrar stabiliteten i axeln. Rotatorkuffens muskler, som är lednära, är de viktigaste för den aktiva stabiliteten och för att hålla ledhuvudet på rätt plats.

1001

Bild 10.1 Axelns normala anatomi.

Skulderbladet förankras mot kroppen genom muskulaturen och nyckelbenet. Axelleden begränsas upptill av skulderbladsutskottet (akromion) som tillsammans med det starka ledbandet coraco-acromiale bildar den övre begränsningen i denna led. Under skulderbladsutskottet finns en slemsäck (bursa subacromiale) samt senan till supraspinatusmuskeln.

Det finns tre viktiga muskelgrupper runt axeln:

  • muskler som ser till att axeln fungerar är framförallt de lednära, stabiliserande musklerna i rotatorkuffen
  • muskler som står för kraft i rörelsen
  • muskler som stabiliserar och roterar skulderbladet

Dessa muskelgrupper verkar i ett delikat samspel. Störs samspelet uppstår problem.

Rotatorkuffen består av musklerna supraspinatus, infraspinatus, subskapularis och teres minor. Tillsammans stabiliserar rotatorkuffens muskler ledhuvudet i ledpannan vid axelns alla rörelser. En viktig funktion för rotatorkuffen är att motverka att överarmsbenet (humerus) dras för mycket uppåt när armen lyfts av deltoideusmuskeln. I denna situation bidrar överarmsbenets huvud till stabiliteten i ledpannan på skulderbladet. Bicepsmuskelns långa sena bidrar också till axelns stabilitet.

Om funktionen i rotatorkuffen försämras störs stabiliteten, det vill säga rörelsen av ledhuvudet störs i förhållande till ledpannan. Det uppkommer då en ökad risk för glidning av ledhuvudet mot ledpannan när armen rörs och detta kan leda till såväl instabilitetsbesvär i form av smärta från olika strukturer som inklämningsbesvär mellan skulderbladsutskottet och överarmen (bild 10.2). I vissa fall förekommer både instabilitet och inklämning, vilket försvårar diagnostiken. Inklämning av supraspinatussenan och slemsäcken mellan skulderbladsutskottet och överarmen uppstår av två olika orsaker; dels om rotatorkuffen inte är stark och välkoordinerad och håller överarmen på plats, dels vid degenerativa förändringar med skada på supraspinatusmuskeln och senan i första hand.

1002

Bild 10.2. I det subakromiala rummet finns senorna till rotatorkuffen. Vid trängsel uppstår inklämning med smärta.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering