Kvalitet genom specialisering

knä

 

Knäledens anatomi

Knäleden, som har en relativt komplicerad anatomi, är sammansatt av tre leder.

  • två leder mellan underben och lårben
  • en led mellan lårben (femur) och knäskål (patella), (femuro-patellarled)

Knäledens normala anatomi. Notera speciellt korsbandens lokalisation i förhållande till varandra (bilden i mitten) och att inre menisken är sammanvuxen med inre sidoledbandet (höger).

Knäledens normala anatomi sedd bak-ifrån. Notera att det yttre sidoledbandet ligger utanför leden och att det bakre korsbandet fäster långt ner på underbenet.

Knäledens normala anatomi sedd ovan-ifrån. Notera att inre menisken är sammanvuxen med inre sidoledbandet och att bakre korsbandet fäster långt bak och delvis utanför ledkapseln.

Knäledens funktion bygger på stabilitet och rörlighet. En normal knäled kan översträckas upp mot 5 grader och böjas 140 grader. Dessutom en betydande rotation mellan lårben och underben under böjelse.

Knäleden är beroende av stabiliserande ledband, både på utsidan och på insidan av leden. Dessa kallas sidoledband eller kollateralligament.

  • Passiv laxitet (ledöverrörlighet) upprätthålls av främre och bakre korsbandet.
  • Aktiv stabilitet upprätthålls av ett flertal muskler som omger knäleden, framför allt den stora fyrhövdade lårmuskler (quadriceps) på framsidan och hamstringsmuskulaturen på lårets baksida.

Den stora skillnaden mellan laxitet (som är passivt och kan mätas) och instabilitet (som är ett symptom, en upplevelse och som inte kan mätas med något mätinstrument).

Lydytorna är klädda med brosk, som utgör glidyta, bidrar till stötdämpning och förbättrar ledens passform. Brosket är ett så kallat hyalinbrosk, som kan vara svårbehandlat om det skadas. Brosket är svårt att ersätta och har mycket begränsad blodcirkulation och läkningsförmåga jämfört med till exempel en muskel. Broskskada är vanlig i samband med idrottsskada. I många fall leder broskskadan till tidiga negativa förändringar av broskets egenskaper. Det finns ett tydligt samband med meniskskada liksom korsbandsskada och tidig broskförändring (artros).

Att behandla en knäskada är ofta svårt och tar lång tid. Skadan medför ofta kvarstående besvär och i vissa fall en grad av invaliditet, som möjliggör deltagande i vissa idrotter. Ungefär 75 procent av alla invaliditetsersättningar inom idrotten i Sverige hänför sig till olika knäskador och kostnaden är därmed betydande. Bland dessa är främre korsbandsskadan den starkt dominerande. Det sker ungefär 6 000 korsbandsskador i Sverige årligen, enligt Svenska korsbandsregistret (www.aclregister.nulänk till annan webbplats) och de flesta sker i samband med idrott. Risken för främre korsbandsskada är alltså stor inom många motions- och idrottsaktiviteter, till exempel fotboll och handboll. Broskförändring (artroslänk till annan webbplats) liksom försämrade egenskaper i knäledens menisker förekommer i relativt hög grad i samband med följdskador efter en främre korsbandsskada.länk till annan webbplats Kvinnliga idrottare, speciellt unga, löper särskild hög risk för korsbandsskada.

Moderna behandlings- och rehabiliteringsprinciper, till exempel med mini-invasiv titthålskirurgi samt tidig rörelseträning och funktionsträning, har förbättrad resultaten och avsevärt förkortat bortavaron från idrott.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering

Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga kundupplevelse. Om du fortsätter innebär det att du accepterar att cookies används.