Skulderbladet förankras mot kroppen genom muskulaturen och nyckelbenet. Axelleden begränsas upptill av skulderbladsutskottet (akromion) som tillsammans med det starka ledbandet coraco-acromiale bildar den övre begränsningen i denna led. Under skulderbladsutskottet finns en slemsäck (bursa subacromiale) samt senan till supraspinatusmuskeln.

Det finns tre viktiga muskelgrupper runt axeln:

• muskler som ser till att axeln fungerar är framförallt de lednära, stabiliserande musklerna i rotatorkuffen
• muskler som står för kraft i rörelsen
• muskler som stabiliserar och roterar skulderbladet

Dessa muskelgrupper verkar i ett delikat samspel. Störs samspelet uppstår problem.

Rotatorkuffen består av musklerna supraspinatus, infraspinatus, subskapularis och teres minor. Tillsammans stabiliserar rotatorkuffens muskler ledhuvudet i ledpannan vid axelns alla rörelser. En viktig funktion för rotatorkuffen är att motverka att överarmsbenet (humerus) dras för mycket uppåt när armen lyfts av deltoideusmuskeln. I denna situation bidrar överarmsbenets huvud till stabiliteten i ledpannan på skulderbladet. Bicepsmuskelns långa sena bidrar också till axelns stabilitet.

Om funktionen i rotatorkuffen försämras störs stabiliteten, det vill säga rörelsen av ledhuvudet störs i förhållande till ledpannan. Det uppkommer då en ökad risk för glidning av ledhuvudet mot ledpannan när armen rörs och detta kan leda till såväl instabilitetsbesvär i form av smärta från olika strukturer som inklämningsbesvär mellan skulderbladsutskottet och överarmen (bild 10.2). I vissa fall förekommer både instabilitet Länk till annan webbplats. och inklämning Länk till annan webbplats., vilket försvårar diagnostiken. Inklämning av supraspinatussenan och slemsäcken mellan skulderbladsutskottet och överarmen uppstår av två olika orsaker; dels om rotatorkuffen inte är stark och välkoordinerad och håller överarmen på plats, dels vid degenerativa förändringar med skada på supraspinatusmuskeln och senan i första hand.