Inklämningssyndrom, eller så kallat impingementsyndrom, är en samlingsdiagnos för smärta i axelleden, oftast orsakad av ett begränsat utrymme mellan skulderbladsutskottet och ledbandet framtill (ligamentum coraco-acromiale) samt överarmsbenet. Vid hög belastning, upprepade sidorörelser – i synnerhet med armen ovanför axelhöjd – ökar risken för besvär. Stigande ålder ökar också risken för inklämningssyndrom, eftersom utrymmet minskar genom pålagringar och förbening i ligamentet.

Inklämningssyndrom är inte en enskild specifik diagnos, utan kan bero på flera olika funktionella och anatomiska faktorer inuti axeln. Det är viktigt att utreda de många möjliga bakomliggande orsakerna. Skadan utvecklas successivt och ofta genom flera samverkande faktorer.

Inklämningssyndrom delas upp i så kallat primärt och sekundärt impingement. Primärt impingement uppstår framför allt om supraspinatussenan är försvagad, skadad eller förtjockad på grund av upprepad överansträngning. Ofta innebär en delbristning eller överbelastning av supraspinatussenan att senan förtjockas och det uppstår en inflammation i slemsäcken runt om. Vid intensiv träning och upprepad belastning ovanför huvudhöjd kan det uppstå inflammation i slemsäcken, som så småningom blir förtjockad av ärrvävnad. Olika utformning (typ I, II, III) av skulderbladsutskottet kan också medverka till att risken för inklämning ökar. Vid typ II eller typ III blir utrymmet mer begränsat (bild).

Det är mycket viktigt att notera åldern på den aktive. Unga idrottare i till exempel 20-årsåldern, har aldrig primärt impingement beroende på skada på supraspinatussenan. De har i regel alltid ett sekundärt impingement på grund av för stor ledkapsel och obalans mellan ledhuvudets rörelse i ledpannan och hur rotatorkuffens muskulatur fungerar. Supra- och infraspinatusmusklerna/senorna klarar inte av att centrera ledhuvudet i ledpannan när deltoideusmuskeln aktiveras. Detta innebär att ledhuvudet åker rakt uppåt mot skulderbladsutskottet och orsakar inklämning, trots att utrymmet mellan ledhuvud och utskott inte är anatomiskt för litet som vid primärt impingement (bild 10.5).

Symptomen vid primärt och sekundärt impingement kan vara liknande. Det är därför mycket viktigt att noggrant utreda den bakomliggande orsaken till symptomen. Instabilitet är ofta skälet till att unga idrottare får ont när de belastar axeln med armen ovanför axelhöjd.

Behandling

Den primära behandlingen är alltid kortvarig vila, ofta inflammationshämmande medel och vid enstaka tillfällen kortisoninjektioner. Kortisoninjektioner läggs i slemsäcken under skulderbladsutskottet och inte i själva senan. Fortsatt behandling sker med träning av muskulatur samt specifik träning av axelns stabiliserande funktion.

Vid långvarig slemsäcksinflammation, skada på supraspinatussenan och typ II- eller typ III-utseende av skulderbladsutskottet är operation ofta nödvändig. Operation görs med titthålsteknik, så kallad akromioplastik. Utrymmet för axelleden att röra sig ökas, slemsäcken avlägsnas, och förändringar i supraspinatussenan jämnas till. Skulderbladsutskottet jämnas också till för att skapa bättre plats framtill i axelleden. I enstaka fall krävs en större operation om det finns en bristning av rotatorkuffens senor.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och deras rehabilitering

Patientinformation vid operation av inklämningsmärta i axel Pdf, 1.2 MB.