Även om ungefär 90 procent av alla aktiva som skadar fotleden återhämtar sig väl med behandling i form av tryckförband, belastningsträning, balansträning, rörelseträning och styrketräning ofta med hjälp av stabiliserande ortos, förekommer resttillstånd hos cirka tio procent. Det vanligaste resttillståndet är instabilitet. Den skadade beskriver så kallad funktionell instabilitet, det vill säga en stukningstendens och ostadighetskänsla samt att det inte går att lita på fotleden.

Vilka underliggande faktorer som orsakar den funktionella instabiliteten är inte klarlagda. Vissa faktorer går dock att träna upp, exempelvis störd nerv/muskelfunktion (försämrad koordination) och muskelsvaghet i fot/fotled och underben. Andra faktorer, till exempel uttöjda ledband, kan kräva operativt ingrepp med förkortning av de yttre ledbanden. Vilka av de olika faktorerna som dominerar kan variera från fall till fall.

Skademekanism

Ledbandsinstabilitet uppstår efter upprepade stukningar. Utebliven behandling, för kort rehabilitering och framför allt för tidig återgång till aktivitet bidrar till läkning med förlängda ledband och därmed återkommande instabilitet.

Behandling

Fotledsinstabilitet bör behandlas under åtminstone tolv veckors tid med ett strukturerat rehabprogram (se sidan 92). Först därefter kan ställning till operation tas.

Om inte tillräcklig funktionell stabilitet har uppnåtts efter väl genomförd rehabilitering, rekommenderas operativ behandling. Det finns idag beskrivet över 60 olika operationsmetoder. Operation görs med öppen teknik och endast i undantagsfall med titthålsteknik. Den mest rekommenderade behandlingen är så kallad ”anatomisk rekonstruktion” av de skadade/förlängda ledbanden. Denna operation, som syftar till att skapa stabila och väl fungerande ledband, ger goda resultat i över 90 procent av fallen.

Den kirurgiska tekniken med anatomisk rekonstruktion innebär delning, förkortning och återinfästning till skelettet av de främre talo-fibulära och calcaneo-fibulära ledbanden (bild 4.7).

Tidig rörelseträning utan gips förkortar både sjukskrivningstid och frånvaro från idrott samt förbättrar resultatet. Tidig rörelseträning med tidig full belastning rekommenderas därför.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering