Lårmusklerna och deras senor kan skadas på flera olika sätt. Antingen genom direkt-våld, en kraftig och snabb muskelaktivering eller i samband med en översträckning av höftleden. Skademekanismerna leder till olika typskador som

muskelbristning i själva muskeln

bristning i övergången mellan muskel och sena

bristning i muskels/senas fäste i skelettet

Skadorna kan vara alltifrån mycket små bristningar, vars symptom går över på någon vecka eller två, till att muskeln/senan går helt av, vilket kan kräva operation med lång rehabilitering på 6–12 månader eller ännu längre tid.

Skademekanism

Direktvåld mot muskeln, till exempel vid en kollision med en motspelare eller ett fast föremål, resulterar ofta i en djupt liggande muskelbristning. Kraftiga och snabba muskelaktiveringar, till exempel sprintlöpning, snabba riktningsförändringar, motlägg (till exempel vid kraftig och samtidig spark mot samma boll) kan resultera i en muskelbristning, oftast i övergången mellan muskel och sena, någonstans mellan höft- och knäled. En översträckning av hamstringsmusklerna, till exempel vid en fotbollsspark med mycket stor benpendel, kan resultera i en bristning i senan nära dess fäste i skelettet. På samma sätt kan till exempel hamstrings och adduktorerna skadas om idrottaren halkar så att benet glider undan och rörelseutslaget i leden och därmed uttöjningen av muskeln blir alltför stor.

Ett annat vanligt sätt att skada sig på är att få en överböjning i höftleden i samband med översträckning i knäleden. Den typiska skadan är att till exempel vid skidåkning fastna med skidorna i snön och falla framåt, varvid hamstringsmusklerna kan skadas allvarligt, till och med så att de släpper från sitt fäste i bäckenets sittknöl (tuber ischiadicum).

Vid muskelbristning uppstår en blödning som antingen kan vara intra- eller intermuskulär (bild). Vilken typ av blödning som förekommit har stor betydelse för läkningstid och prognos. När blödningen är innesluten av muskelhinnan runt muskelfibrerna, det vill säga intramuskulär blödning, tar skadan förhållandevis lång tid att läka. Om även muskelhinnan brister, sprider sig blödningen över ett större område och ett stort blåmärke kan ses på huden efter 1–2 dagar. Denna intermuskulära blödning kan kroppen snabbare absorbera och skadan kan läka fortare. En muskelbristning bör därför alltid undersökas såväl akut som efter 2–3 dagar för att säkerställa diagnos. Muskelbristningen kan ibland vara delvis innesluten och även om ett blåmärke framträder bör den aktive vara lyhörd för symtomen under de första 1–2 veckorna.

Behandling

Skadan behandlas i inledningsskedet med kortvarig vila. Värdet av tryckförband, högläge och nedkylning är omdiskuterat. Inflammationshämmande medicin rekommenderas inte i den akuta fasen och inte heller under rehabiliteringstiden. Kylans värde, annat än som smärtlindring, vid akut muskelskada har också ifrågasatts. Det viktigaste är att begränsa blödning och efterföljande svullnad. Detta görs bäst med avlastning och tryckförband under de första 30–60 minuterna efter skadan, följt av lätta muskelaktiveringar och kompressionsbandage under några dagar.

Efter ett bra akut omhändertagande och en korrekt diagnos påbörjas rehabilitering, först med lågbelastande rörelseträning och därefter styrketräning med successivt stegrad belastning. Vid större muskel-/senskador eller totalruptur i anslutning till muskel-/senfästet i bäckenet bör akut operation övervägas. I dessa fall återfästes muskel/sena i bäckenbenet. Rehabiliteringstiden efter operation är minst sex månader.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering