Skademekanism

Dessa skador kan indelas i akut muskel- eller senruptur samt akut senöveransträngning alternativt delbristning (partiell ruptur), som ofta kan utvecklas till långvariga problem med smärta och funktionsinskränkning. Muskelskada i ljumskregionen kan förekomma på flera olika muskler. Vanligast är skada på adduktormuskelgruppen (benens inåtförare) (bild 8.2 på nästa sida) och då speciellt på den långa inåtförande muskeln (adduktor longus-muskeln). Skador på övriga inåtförande muskler (adduktor magnus, adduktor brevis, gracilis) förekommer också, men mer sällan.

Adduktorskada är speciellt vanlig bland fotbollsspelare, som är utsatta för maximal muskelaktivering mot motstånd i samband med skott, långa passningar eller tacklingar. Skadan kan även förekomma hos andra idrottare, till exempel orienterare och ishockey-spelare.

Behandling

Dessa muskelskador opereras mycket sällan, eftersom resultatet efter ett noggrant planerat och genomfört rehabprogram i regel är bra. Vid akuta skador rekommenderas kortvarig vila, samt ett rehabprogram (se sidan 209) med gradvis ökande rörlighets-, funktions- och styrketräning. Alternativ träning med till exempel cykel och i bassäng är ett bra komplement under rehabtiden.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering