Total hälseneruptur (bild 5.5) är starkt förknippad med olika racketsporter, oftast badminton. Den aktive beskriver att det hördes en tydlig knäpp eller smäll baktill i hälen/vaden när bristningen uppstod. Bristningen är alltid total och symptomen typiska. Direkt efter skadan kan den aktive varken stå eller gå normalt och kan absolut inte gå upp på tå. En del skadade kan dock stå på foten med bara begränsad smärta och ibland gå genom att hasa fram foten.

Behandling av hälseneruptur

Behandlingen är antingen med eller utan operation. Med modern behandling kan rörelseträning påbörjas relativt tidigt, det vill säga efter cirka två veckor efter skada, med hjälp av en specialgjord ortos (bild 5.7). Efter cirka åtta veckor kan balans- och styrketräning påbörjas. Studier har visat att gipsbehandling inte är nödvändig. Klackförhöjning på cirka tio millimeter rekommenderas under 2–6 månader efter skadan, för att minska belastningen på senan.

Vid eventuell operativ behandling sys de skadade senändarna ihop (bild 5.8). Operationen kan med fördel göras under lokalbedövning.

Operationen sker via en liten incision (snitt) cirka 4–5 cm på insidan av senan för att undvika risken för nervskada. Hälsenan sys ihop med en stark sutur (tråd), och därefter görs en lokal förstärkning.

Fördelen med operativ behandling är att både rörelseträning och belastning kan påbörjas tidigt; i princip omedelbart efter operationen. Senan bibehåller dessutom sin normala längd och kan lättare utveckla normal kraft. Rehabtiden kan förkortas genom användning av rörlig stödskena/ortos. Spänst och kraftutveckling har bättre förutsättningar om senan läker med normal längd. Operativ behandling anses därför vara förstahandsval för unga, aktiva idrottare. Risken för en ny ruptur är låg även vid icke-operativ behandling, som anses som ett fullgott alternativ, speciellt för idrottare och motionärer med något lägre aktivitetsnivå.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering