Främre korsbandsskada

Total bristning av främre korsbandet. I de flesta fall förekommer skada på korsbandets båda delar, det vill säga den främre/inre (antero-mediala) och den bakre/yttre (postero-laterala). På magnetkamerabilden i mitten ses ett benödem (blödning i skelettet) som uppstår vid korsbandsskada och bilden till höger visar en bristning i det främre korsbandet.

Skademekanismen vid främre korsbandsskada är ett rotationsvåld, ofta vid kontakt-idrott, som fotboll, handboll, innebandy och ishockey. Vridvåld utan tackling eller kroppskontakt är också en relativt vanlig skademekanism. Främre korsbandsskada före-kommer antingen som isolerad skada eller i kombination med andra skador, ofta inre sidoledbandsskada och meniskskada. Särskilt allvarlig är kombinationen av flera ledbandsskador samtidigt, vilket ofta kräver flera operationer. Även brosket kan skadas, vilket kan ge långvariga besvär.

Främre korsbandsskada är en av de mest svårbehandlade knäskador som förekommer i samband med idrott. Det är viktigt att undersöka knäleden noggrant i det akuta skedet, men även efter några dagar. Diagnosen bygger på laxitetsundersökning, det vill säga kontroll av om ledbandet töjts ut eller gått av. Undersökningen är ofta svår eller omöjlig att genomföra i ett akut skede på grund av smärta och reflexmässigt muskulärt motstånd. I enstaka fall kan titthålsundersökning under narkos vara nödvändig med samtidig undersökning av laxitet. Ofta är fördjupad röntgenundersökning med magnetkamera nödvändig för att kunna detaljgranska skadan, samt noggrant planera behandling av såväl korsbandsskadan som övriga associerade skador på andra ledstrukturer.

Behandling

Alla korsbandsskador behöver inte opereras. Av de 6 000 korsbandsskador som sker i Sverige årligen, opereras cirka 3 000 enligt Svenska korsbandsregistret (www.aclregister.nu Länk till annan webbplats.). Beslut om operation eller inte tas med hänsyn till skadans omfattning, den skadades aktivitetsnivå och ålder. Operation rekommenderas mest för relativt unga och de som har hög aktivitetsnivå. Vid högre ålder eller lägre aktivitetsnivå rekommenderas oftast först ett successivt stegrat rehabprogram, innan ställning tas till eventuell operation.

Diskussion om den bästa tidpunkten för operation av en korsbandsskada pågår ständigt. De flesta är överens om att den bästa tidpunkten sannolikt är 6–8 veckor efter skada om det från början finns en indikation för operation. Om operation görs tidigare, finns det risk för ärrbildning i ledkapseln, så kallad artrofibros, som kan ge upphov till smärta och stelhet. Den gynnsammaste tidpunkten bör bedömas från fall till fall.

Korsbandsskada hos barn, vilket ofta innebär att korsbandets benfäste i skenbenet (tibia) lossnat, måste dock opereras inom en vecka. Detta innebär att den frakturerade benbiten kan dras på plats och återfästas i sitt fäste.