Skademekanism vid löparknä
Löparknä är framför allt vanligt hos långdistanslöpare och orienterare. Ofta drabbas motionärer av löparknä. Orsaken är oftast för snabbt stegrad och ensidig löpträning på relativt plant underlag med bristfälliga skor. Nedersta delen av tractus iliotibialis, (senan på utsidan av knäleden) glider upprepade gånger över yttre delen av lårbenet, vilket irriterar underliggande vävnad. Enstaka gånger kan inflammation förekomma i slemsäcken mellan senan och lårbenet.
Löparknä. Smärtan sitter på utsidan av nedre delen av lårbenet. Besvären orsakas av att senstråket (tractus iliotibialis), som löper från bäckenet längs lårets utsida och fäster på underbenet, glider över benutskottet på lårbenet. Orsakas oftast av ensidigt upprepande belastning som vid löpning.
Både yttre och inre faktorer bör analyseras. Felställning (som kan justeras med inlägg) i foten med utåtvridning av skenbenet har ansetts som en bidragande orsak, men saknar dock helt vetenskapliga belägg. Det har även diskuterats att högt fotvalv kan ha samband med löparknä med tanke på den felställning som uppstår i foten, men även här är de vetenskapliga bevisen mycket svaga. Sekundärt anses stramhet uppstå i senorna på utsidan av låret, vilket också saknar belägg. Olika långa ben kan också ha betydelse, vilket även en stor mängd av kurvlöpning kan ha.
Behandling av löparknä
I det primära skedet uppstår sannolikt en akut inflammation. Behandlingen är då kortvarig vila, eventuellt kombinerad med nedkylning och inflammationsdämpande medel. Det sistnämnda har dock ett begränsat värde. Ett rehabprogram bör inledas, baserat på en helhetsbild av träning av höft, knä och fotled. Programmet bör också innehålla cykelträning, bassängträning samt successiv uppträning av styrka och uthållighet. Därefter kan den aktive successivt återgå till löpträning. Yttre faktorer bör också analyseras, till exempel underlag och löpteknik.
I enstaka fall kan operativt ingrepp bli aktuellt. Det finns olika tekniker, men operationen går ut på att klyva delar av senan på utsidan av lårbenet och förlänga den. Om det finns en slemsäcksinflammation, avlägsnas slemsäcken samtidigt. Operationen görs i regel med öppen teknik, men kan även göras med titthål i enstaka fall.
Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering