Meniskskada

 

Meniskskada

Meniskskada

Meniskskada är mycket vanligt. Det görs över 30 000 meniskoperationer i Sverige årligen. Meniskskada är antingen isolerad eller kombinerad med ledbands- och/eller korsbandsskada. Skada på den inre menisken är ungefär 5–8 gånger vanligare än på den yttre. Menisken har som funktion att vara stötdämpare i knäleden och sprida belastningen över en större yta. När menisken tas bort ökar viktbelastningen på broskytorna upp till fem gånger och punktbelastningen blir hög. Detta ökar risken för broskförändring (artros). Hos personer där hela menisken opererats bort, är risken stor för artros i knäleden inom relativt kort tid (5–15 år) efter operationen.

Skademekanism

Meniskskada uppstår i regel vid vridvåld mot knäleden, till exempel tackling i fotboll, handboll, innebandy eller ishockey. I vissa fall är skademekanismen översträckning eller överböjning av knäleden. Inre menisken skadas oftast vid utåtrotation, medan yttre menisken oftast skadas vid inåtrotation av underbenet i förhållande till lårbenet.

Olika typer av meniskskada som ger olika symptom, alltifrån låsning med begränsad sträckförmåga till upphakning eller smärta. På magnetkamerabilden visas en meniskskada på insidan av knäleden.

Hos medelålders eller äldre, där åldersförändring (degeneration) har uppstått i meniskvävnaden, kan en bristning mycket lätt uppstå vid relativt litet våld, till exempel vid uppresning från huksittande. Meniskvävnaden kan även redan i tidig ålder få degenerativa förändringar, det vill säga försämrade egenskaper med sämre läknings- och reparationsförmåga. Menisken har normalt inget blodflöde annat än i ytterkanten intill ledkapselfästet.

Blodförsörjning av knäledens menisk är begränsad, vilket medför sämre läkningsförmåga.

Det förekommer fler typer av meniskskada på den inre menisken jämfört med den yttre. Dessa olika typer av bristningar ger i sin tur upphov till olika symptom. Den vanligaste typen av bristning i inre menisken är längsgående och vertikal, antingen i menisksubstansen eller intill ledkapseln. En del, ofta cirka hälften, av menisksubstansen kan ligga inslagen (”bucket-handle”-ruptur) (bild 6.16) mellan ledytorna på skenbenet och lårbenet. Detta ger upphov till en akut låsning av knäleden. Andra typer, till exempel bristning i framhornet eller bakhornet alternativt vertikal bristning, förekommer oftast på yttre menisken. Horisontella meniskrupturer förekommer oftast där det redan finns degenerativa förändringar.

Inslagen (”bucket-handle”) skada på inre menisken. Kräver alltid operation. Vid snabb behandling kan menisken ibland repareras genom att den sys tillbaka till sitt fäste.

Behandling

Behandling av symptomgivande meniskskada innebär operation, men alla meniskskador behöver dock inte opereras. Den skadade delen av menisken tas i regel bort vid operation, men i vissa fall kan meniskskadan repareras, speciellt vid så kallade kapselnära skador. Resultatet efter menisksutur, då menisken sys fast, blir bäst om operationen utförs tidigt efter skadan. En grundregel är att en sådan operation måste utföras inom tre månader från skadan. Menisksutur rekommenderas i samtliga fall där den är möjlig, eftersom risken för broskförändringar/artros i framtiden då är mindre och knäfunktionen därmed blir bättre.

Idag görs inte längre öppna meniskoperationer, där hela menisken tas bort, utan alla meniskoperationer görs med titthålsteknik. Med titthålsteknik är en säker diagnostik möjlig, eftersom hela meniskskadan kan överblickas.

Operationen utförs polikliniskt, det vill säga den aktive går hem samma dag. Operationen är enkel, med små operationsärr, vilket förkortar återhämtningen och förenklar rehabiliteringen. Menisk-operation utförs med fördel under lokalbedövning.

Meniskoperation. En del av menisken tas bort.

Denna text är ett utdrag ur boken Nya Motions- och idrottsskador och dera rehabilitering

Patientinformation vid meniskresektion Pdf, 1.2 MB.